Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 18. Magnus Gabriel De la Gardies byggnadsplaner i Kuressaare

Knappt hade Ösel blivit svenskt förrän Magnus Gabriel De la Gardie fick sin första förläning på ön av drottning Kristina. Den följdes av andra donationer och kulminerade med förläningen av slottet och staden Arensburg, på estniska Kuressaare. Som en glänsande avslutning av den kungliga nåden tilldelades Magnus Gabriel De la Gardie år 1648 även titeln greve av Arensburg.

Sedan Magnus Gabriel utnämnts till generalguvernör över Livland, med säte i Riga, kom han sina baltiska gods närmare. Omedelbart igångsattes ombyggnadsplaner för borgen i Kuressaare vilken greven ville omvandla till ett magnifikt barockslott. Från Riga sände han sin byggmästare Frans Stimer med uppdraget att undersöka borgen och därefter utarbeta en lämplig ombyggnadsplan. Samtidigt som Stimer arbetade med borgen tog greve Magnus Gabriel kontakt med annan, mer uppsatt arkitekt i riket, nämligen Nicodemus Tessin d.ä. för att be honom om ritningar till ett nytt slott i Kuressaare. Tessin befann sig vid denna tid i Rom och hade sannolikt inte minsta aning om den plats där slottet skulle byggas. Likafullt gav han sig i kast med att utarbeta ritningar för ett palats åt den byggnadsintresserade stormannen. 

Rådhuset i Kuressaare

Ritningarna finns inte längre bevarade, men en explikation på tyska kan ge oss en vision av Tessins storslagna planer. Tessins förslag avsåg nybyggnad av både slottet och staden och någon hänsyn till befintliga byggnader tog han inte. Explikationen berättar om ett slott i italiensk stil med en infart flankerad av två obelisker och med en portik uppburen av parställda kolonner och statyer i nischer.

Den grevliga bostadsvåningen skulle ligga en trappa upp. Dess huvudrum skulle vara ett stort galleri och en matsal. På ena sidan om galleriet låg grevens våning med förmak, audiensrum, kabinett, en skrivkammare, sängkammare studiekammare och garderob. På galleriets andra sida låg grevinnans våning som i stort var identisk med grevens våning men som även hade en direkttrappa ner till slottets badrumsavdelning. Några av de största rummen som festsalen och kapellet var tänkta att gå genom två våningar. Till sitt yttre skulle slottet följa den klassiska barockens ideal med pilasterindelade fasader och med öppna arkader i bottenvåningen.

Efter att Magnus Gabriel De la Gardie besökt Kuressaare och på ort och ställe lärt känna förhållandena kom han till insikt att de tessinska planerna var alltför vidlyftiga. Han beslöt därför att följa Stimers mer stillsamma ombyggnadsförslag vilket gick ut på att man inte rev den befintliga borgen för ett nytt slott, utan i stället moderniserade den.  Parallellt med att ombyggnadsplanerna för borgen tog form utarbetades även en ny stadsplan. Här fungerade greve Magnus Gabriel själv som arkitekt och ritade förslag till rådhus, gillehus och fattigstuga.

År 1653 igångsattes arbetet. Man började med att hugga upp nya fönster i de tjocka medeltida slottsmurarna. Men längre hann man inte förrän greven gav order om att arbetet skulle avbrytas i väntan på nya instruktioner. Några sådana kom emellertid aldrig. Magnus Gabriel De la Gardie hade fallit i onåd hos drottning Kristina som inför sin tronavsägelse 1654 beslöt att återta hela Ösel för att ha det som ett av sina underhållsländer. Stimer lämnade Ösel för Läckö där nya arbetsuppgifter väntade. Några direkta spår av De la Gardies storslagna ombyggnadsplan för borgen finns inte. När man däremot på 1670-talet uppförde ett nytt rådhus i staden Kuressaare följde man i stort de ritningsförslag som tillkommit på De la Gardies initiativ.