Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 14. Gustav II Adolfsstatyn i Tartu

Gustav II Adolfsstatyn i Tartu står som en av de främsta symbolerna för svensk-estniska relationer. Den nuvarnade statyn avtäcktes av Kungen och Drottningen den 23 april 1992 i samband med statsbesöket i Estland. Invigningen av den nya Gustav Adolfsstatyn var en stor dag i Tartus historia och redan tidigt på morgonen den 23 april hade massor med människor samlats, trots snöblandat regn. Med Gustav Adolfsstatyn återfick staden Tartu ett av sina mest omtyckta minnesmärken.

Aktningen för Gustav II Adolf har alltid var mycket stor i Tartu. Hans gärningar i staden, tillkomsten av universitetet, räknas av esterna som en av landets mest betydelsefulla händelser. Därför var glädjen stor redan år 1928 då man till minnet av den estniska självständighetens tioårsdag reste en Gustav Adolfsstaty bakom universitetshuset. Statyn var en gåva av svensk-estniska föreningen och avtäckningen förättades av ärkebiskop Natan Söderblom. Statyn var gjord av den svenske skulptören Otto Strandman, och den stod kvar ända till början av 1950-talet då de nya makthavarna beslöt att den skulle avlägsnas. Ingen vet riktigt vart statyn tog vägen, men historier cirkulerar om att den smältes ner och att bronsen användes till en ny Leninstaty. Stensockeln nermonterades och bottenplattan täcktes av jord.

Gustav II Adolfsstatyn i Tartu

I slutet av 1980-talet gjorde studenterna en Gustav Adolfsstaty i snö på den plats där statyn tidigare stått. Denna händelse tände ett hopp hos tartuborna att få se en ny staty av universitetets grundare i sin stad. På olika vägar började man undersöka möjligheterna och den 21 augusti 1990 meddelade Uppsala universitet att man skulle skänka tartuborna en ny Gustav Adolfsstaty. Med modellen till Bernt Fogelbergs kungastod, som står framför rådhuset I Göteborg, göts våren 1992 en ny staty i Tallinn.  

Som redan nämnts anses tillkomsten av universitetet i Tartu alltjämt som en av de viktigaste händelserna i Estlands historia. Drivkraften bakom universitetstanken var Gustav II Adolfs lärare Johan Skytte som sedan 1629 var generalguvernör i den nyerövrade provinsen Livland. Skytte var en av påskyndarna att omvandla den unga stormakten Sverige till en ämbetsmannastat och för den växande förvaltningen i såväl fred som krig behövdes välutbildat folk. Även kungen var angelägen om att se ett nytt Sverige ta form och det rådde således ingen tvekan då han från fältlägret i N?rnberg på försommaren 1632 undertecknade stiftelseurkunden för universitetet i Tartu.

Tillkomsten av universitetet gav upphov till nya former av kulturella kontakter mellan Sverige och Estland. Trots att man vid invigningen sagt att universitetet stod öppet för fattiga bönder som ridderskapets söner var det i Iörsta hand svenska studenter som sökte sig till Tartu, och merparten av dem tillhörde andra stånd än adeln. Även om flertalet professorer var tyskar verkade även en del svenskar i Tartu. En av de mest kända var J.G. Gezelius som med tiden blev biskop i Åbo. Bland de mest berömda studenterna kan vetenskapsmannen Urban Hiärne nämnas.

Universitetets varksamhet avstannade 1656 då ryssarna intog staden, plundrade och brände den. Därefter dröjde det ända fram till 1689 innan verksamheten kom igång igen. Underhand hade då diskussioner förts om att flytta universitetet till Narva men denna tanke mötte motstånd då man fann Narva vara en stad fylld av krämare och handlare och därför en olämplig miljö för studenter. Den senare universitetsperioden blev kortvarig. Redan 1699 hotade nya ryska angrepp Tartu och verksamheten flyttade till Pärnu där den förblev till år 1710. Knappt hade republiken Estland vunnit sin självständighet förrän en grupp unga svenska och finska vetenskapsmän sökte sig till Tartu för att vara med och bygga upp universitetet. Bland svenskarna fanns Birger Nerman som var professor i arkeologi, konsthistorikern Helge Kjellin, och latinprofessorn Johan Bergman. År 1931 inrättades en lärostol i svenska språket, vars innehavare var Per Wieselgren. 1933 kom professor Sten Karling till Tartu dr han fram till krigsutbrottet, då den sovjetiska ockupationsmakten utvisade honom ur Estland, undervisade i konsthistora.