Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 2. Interiör av Tallinns domkyrka

Tallinns domkyrka fick i stort sin nuvarande inredning under den svenska tiden. År 1684 utbröt nämligen en häftig brand på Domberget som bland annat förstörde kyrkans gamla inredning. Utöver att bänkar, altare och predriksstol gick förlorade skadade branden även några av de gamla gravvårdarna. Sannolikt var det till följd av brandskadorna som man tvingades byta ut de obelisker som en gång prydde Pontus De la Gardies grav mot de plymer som idag pryder gravtumbans fyra hörn.

Domkyrkan i Tallinn

Den första åtgärden som vidtogs efter branden var att återställa kyrkans inre så pass att man kunde hålla gudstjänst där. Alla stadens snickare var engagerade i återuppbyggnadsarbetet och redan efter ett år kunde man ta kyrkan i bruk igen. Det nya altaret och den nya predriksstolen utfördes av snickarmästaren Christian Ackermann. Han härstammade från Königsberg men hade varit verksam i både Danzig, Riga och Stockholm innan han kom till Tallinn. Med Ackermanns arbeten i domkyrkan gjorde den klassiska barocken sin entre i bildhuggarkonsten i Tallinn. Altaret med sin magnifika kolonnuppbyggnad utfördes efter Nicodemus Tessins ritningar och det representerar det romerska stilideal som Tessin förordade vid denna tid. Utöver att inredningen tillkom under den svenska tiden rymmer även kyrkan på andra minnen som förenar våra länder. Flera åv de ståtligt skulpterade begravningsvapnen är utförda för svenska familjer som verkade i Estland. I koret vilar, utöver Pontus De la Gardie och hans maka Sofia Gyllenhielm, även herren till Tyresö slott, Olof Ryning, som var ståthållare över Estland. Någonstans i kyrkan är också Gustav Vasas syster Margareta av Hoya begravd.