Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

 

Inledning

Estland är rikt på svenskminnen. De flesta av dem är från den så kallade svensktiden, det vill säga den 150-års period mellan åren 1561-1710 då Estland var en del av Stormaktssverige. Men även innan Estland blev en del av det svenska östersjöväldet förekom goda och välutvecklade kontakter mellan de folk som bodde efter Sveriges östersjökust och i kusttrakterna i Estland. Arkeologiska fynd från flera platser i såväl Sverige som Estland visar på kontakter mellan våra folk. I Sverige berättar runstenar om svenska män som seglade mot Estland, och i Roslagen finns flera gamla ortsnamn på est-, vilket pekar på estniska bosättningar i Sverige.

Under medeltiden intensifieras kontakterna . Svenskarna tävlar med danskar och tyska ordensriddare om herraväldet över Estland. Konstförbindelserna utvecklas och på flera håll i Estland är gotländska byggmästare verksamma. Senmedeltidens störste bildhuggare Bernt Notke hör lika mycket hemma i den estniska som i den svenska konsthistorien. De flesta svenskminnen i Estland härrör dock från tiden 1561-1710. Då grundades universitetet i Tartu, landet fick en egen hovrätt och kyrkan reorganiserades. Den svenska adeln härskade över stora landområden och i den östra landsändan byggdes Nordeuropas förnämsta barockstad, Narva, så viktig att man ville göra den till rikets andra huvudstad.

Men det finns också minnesmärken i Estland från tiden efter 1710. För även om Sverige förlorade herraväldet över Östersjöprovinerna fortsatte, om än i mindre omfattning än tidigare, kontakterna våra länder emellan.

Denna lilla guidebok tar oss med till olika orter i Estland som minner om vår gemensamma historia från medeltid till nutid. Boken är inte tänkt som en katalog över samtliga svenskminnen, utan är i första hand ämnad att vara en vägledning för dem som närmare vill lära känna några av de platser där Sveriges och Estlands historia möts.

I princip har estniska ortsnamn använts. För de estlandssvenska platserna har de svenska namnen använts. Ett undantag utgör vidare godset Kolk, estniska Kolga där jag av historiska skäl valt att använda samma namn som var i bruk då släkten Stenbock bebodde slottet. Detsamma gäller Karl XII:s vinterläger, som då kungen bodde där kallades Lais och inte Laiuse.

 

Tallinn i  juli 1994

 

Hans Lepp