Om kyrkans och församlingens historia
Svenska S:t Mikaels församlings historia i korthet
Det har sedan tidig medeltid funnits svenskar i Tallinn (Reval). Exakt när och varifrån dessa kom till Estlands öar och kusttrakter går det inte med säkerhet att utröna. Men redan från 1271 finns det skriftkällor som omnämner estlandssvenskar. Det finns därför även goda skäl att anta att svenskar fanns på plats snart efter Tallinns, danskstadens, grundande i samband med intagandet av den estniska befästningen Lindanäs. De flesta svenskarna förblev dock boende ute på öarna och längs Estlands nordvästra kuster.
Reformationen kom tidigare till Estland än till Sverige och man började i och med det att dela upp sig i nationella församlingar för att få höra Guds ord predikat på sitt eget modersmål. Den svenska församlingens grundande är inte möjligt att exakt tidsbestämma, men säkert är att den fanns 1531, eftersom det finns uppgifter om att dess präst avlidit det året. Reformationens landvinningar var på intet sätt oomtvistade och det balttyska ridderskapet var till stora delar den romerska kyrkans vapendragare tills dess förhållandena stabiliserades i och med att Estland kom under den svenska kronan år 1561. Den svenska befolkningen kom då att mångdubblas och en andra svensk församling grundades i domkyrkan uppe på berget. 1631 beslöt Gustav II Adolf att Estlands första gymnasium skulle inrättas i det gamla S:t Mikaelsklostret och att klosterkyrkan skulle tillfalla den svenska församlingen.
Omedelbart började församlingen renovera sin första egna kyrka och införskaffa de nödvändiga inventarierna. Den svenska tiden gick dock obönhörligen mot sitt slut och trots den lysande segern vid Narva 1700 tvingades de svenska trupperna tio år senare utrymma Estland.
Den ryske generalguvernören beslöt år 1716 att den svenska församlingen i Reval skulle utrymma sin kyrka som istället blev rysk-ortodox garnisonskyrka. Den hemlösa svenska församlingen fick sedan fira sina gudstjänster i olika tyska kyrkor tills dess att myndigheterna av medlidande tilldelade dem Johanniterhospitalet på Riddaregatan. Efter att man fått de gamla inventarierna på plats kunde kyrkan invigas 1733. Denna kyrka blev ett andligt hemför generationer av svenskar i Reval och under långa tider den enda platsen utanför hemmet där man kunde höra sitt eget modersmål talas.
Den estniska självständigheten 1918 innebar även för Estlands svenskar ett kulturellt uppvaknande och man kunde till sist starta en svensk folkskola i den gamla prästgården, där även Svenska Odlingens Vänner, Kustbon och svenska folkförbundet hade sina expeditioner.
1944 blev det återigen dags för församlingen att bryta upp. Erfarenheterna från den första sovjetiska ockupationens fasor (1940-41) gjorde att så många som möjligt nu försökte ta sig västerut innan röda armén åter marscherade in. Till sist ordnades det även med transporter för estlandssvenskarna och när den sista sk lagliga transporten till Sverige skulle gå samlades församlingen till avskedsgudstjänst i kyrkan. Därifrån gick man direkt ner till den väntande båten och förde med sig så mycket av församlingens tillhörigheter man förmådde bära.
De fåtaliga estlandssvenskarna som blev kvar hade ingen möjlighet att behålla sin kyrka under den rådande sovjetiska religionslagstiftningen utan de tvingades med sorg se sin barndomskyrka omgjord till sportklubb. I detta förnedringstillstånd befann sig kyrkan fram till 1992, då den efter det svenska kungaparets besök i det nu självständiga Estland återlämnades till den två år tidigare återbildade svenska församlingen. Sedan år 1992 firas igen regelbundet gudstjänster i svenska S:t Mikaelskyrkan på Riddaregatan 9.
Viktiga årtal i församlingens historia
1531 Första säkra uppgifterna om en svensk församling i Tallinn (Reval).
1631 S:t Mikaelsklostrets kyrka på Stora Klostergatan blir svensk garnisons- och församlingskyrka.
1716 Kyrkan beslagtas av ryska generalguvernören.
1733 Församlingen flyttar in i fd Johanniterhospitalets lokaler på Riddaregatan.
1853 Kapellet på Nargö invigs.
1897 Rågöarna inlemmas i S:t Mikaels församling.
1908 Den svenska kungen Gustav V besöker kyrkan.
1917 En svensk folkskola startas i prästgården.
1929 Konung Gustav V besöker församlingen.
1932 Prins Gustav Adolf besöker församlingen.
1936 Prins Gustav Adolf besöker åter församlingen.
1944 Kyrkan skadas under bombanfall. Prästgården förstörs helt. Avskedsgudstjänst hålls i kyrkan och en del av församlingen följer med den sista legala transporten till Sverige och medför en del av kyrkans värdeföremål.
1945 Kvarvarande medlemmar försöker få församlingen registrerad, men ansökan avslås. Under sovjettiden är kyrkan idrottslokal.
1990 Svenska S:t Mikaels församling återbildas.
1992 Svenska kungaparet besöker kyrkan, som på hösten återlämnas till församlingen.
2000 Församlingen får sin första egna kyrkoherde sedan andra världskriget. Grundrenoveringen av kyrkan färdig.
2002 Kyrkan återinvigs i närvaro av det svenska kungaparet.
Svenska S:t Mikaels församling idag
Församlingen har idag omkring 300 medlemmar. Den största delen är estlandssvenskar och deras ättlingar. Församlingen tillhör Estlands evangelisk-luterska kyrka, men dess arbetsspråk är svenska.Svenska S:t Mikaels församlingen strävar till att vara en mötesplats för såväl tillfälliga besökare som bofasta svenskspråkiga i Tallinn med omnejd.
Gudstjänst firas varje söndag kl. 12, varefter alla närvarande inbjuds till kyrkkaffe i församlingssalen.
Se även
Kyrkans historia (bilder)